Populära artiklar
De senaste diskussionerna på forumet
Kaffebönor från bajs
Från Kopi Luwak till fladdermuskaffe, här är vad du bör veta
Publicerad Juli 14, 2022
Nicolas Wolf
Kaffeexperter@Era of We
Djurbajskaffe- ett ord bestående av tre ord du kanske inte tycker hör ihop. Idén med kaffebönor från bajs kan låta avskräckande för många människor, men efter att den initiala förvirringen har skingrats hittar du ett spännande hörn av kaffevärlden, fullt av intressant historia och tekniker. Låt oss gå ner till smutsiga detaljer, vad är djurbajskaffe och borde du prova det?
Det mest populära djurbajskaffet: Kopi Luwak
Vi börjar med det mest kända och omtalade bajskaffet som är Kopi Luwak eller civettkaffe.
Hemmahörandes i Sydostasien och Afrika söder om Sahara är civettkatten, eller afrikansk sibetkatt som den också kallas, ett litet, lurvigt nattdjur med en apliknande svans och tvättbjörnsliknande ansiktsmarkeringar. Trots att den har "katt" i sitt namn, är civettkatten närmare släkt med mungon och vesslan (vilket är anledningen till att Kopi Luwak också kallas vesslekaffe). Civettkatten är en viktig del av det lokala ekosystemet eftersom den äter små reptiler, insekter och frukter. I sin tur förtärs den av större djur som krokodiler, leoparder, stora ormar, etc.
Kopi Luwak härstammar från Indonesien och bruket började på 1700-talet när holländska kolonialister introducerade kaffe och kaffeodling i landet. 'Luwak' är det lokala namnet för civetten och därav namnet. På 1700-talet inträffade en stor kaffeboom och kaffe från Indonesien började exporteras till Europa i stora mängder för att möta efterfrågan. Palmcivetten ansågs vara ett skadedjur eftersom de vandrade in på gårdar och stal varor. Folk lade märke till att de till och plockade kaffebär att äta.
När civetterna tuggar kaffebären tar de bort det yttre fruktköttet från bären och den inre bönan passerar intakt genom matsmältningssystemet och hamnar så småningom i deras bajs. Bönder började samla in de utbajsade bönorna, bearbeta dem och till slut sälja kaffet på marknaden. Kopi Luwak blev ett nischat kaffe och har varit känt som världens dyraste kaffe. Priset på Kopi Luwak varierar någonstans mellan $100 till $600 per pund.
Kopi Luwak har en jordnära och len smakprofil med inslag av nötter, choklad och kola. Bitterheten reduceras avsevärt, vilket tilltalar många kaffedrickare. Vissa beskriver till och med smaken av Kopi Luwak som "skogsliknande". Smaken av indonesiskt kaffebajs beror på civettkatternas kost och miljö, såväl som jordtyp, trädsort och klimat.
Den unika smaken tillskrivs till stor del civettens matsmältningsprocess som jäser kaffebönorna. Tuggningen och matsmältningen tar bort det yttre fruktköttet hos kaffebäret medan den inre kaffebönan lämnas osmält och bajsas ut. Bönorna extraheras sedan ur bajset, tvättas, bearbetas och förpackas för konsumenter.
Nuförtiden har bönder civetkatter på sina farmer, vilket underlättar produktionsprocessen men har också väckt frågor kring djurens välbefinnande och etiken kring civettkaffe.
Andra typer av kaffebönor från bajs
Även om du med största sannolikhet har hört talas om Kopi Luwak, kanske du inte vet att det finns andra alternativ när det kommer till djurkaffe. Några av dessa är:
1. Elefantbajskaffe
Elefantbajskaffe, även känt som svart elfenbenskaffe, har sitt ursprung i norra Thailand och är bland de dyraste kaffesorterna i världen. Priset på elefantbajskaffe svävar regelbundet runt 1 000 dollar per pund, så vad är det som gör det så speciellt? Detta kaffe produceras på ett mer etiskt sätt på ett viltreservat och kaffebären blandas in i elefantens normala kost så att de förblir friska. Endast arabicabönor av hög kvalitet används och kaffebären väljs ut och plockas av skötarna, inte djuren. Samma skötare plockar sedan de osmälta bönorna när de väl har bajsats ut.
Det faktum att endast en plats i världen producerar detta kaffe i kombination med de höga underhållskostnaderna för så stora djur bidrar till det höga priset, liksom bönornas smak förstås. Bönornas slutliga smakprofil påverkas av elefantens matsmältningsenzymer såväl som andra delar av kosten. Resultatet är ett kaffe med toner av choklad, kryddor och malt, med en inslag av jordighet och utan mycket bitterhet. Det tar mellan 15-70 timmar för bönorna att passera ut och det tar 36 kg råa kaffebär för att producera 1 kg elefantbajskaffebönor.
En stor sak är att en del av priset går till skötseln av djuren och att se till att de inte misshandlas eller hålls under omänskliga förhållanden.
2. Fågelbajskaffe
Brasilianskt kaffe har en speciell plats i kaffevärlden, så det är ingen överraskning att det finns med på den här listan. Fågelbajskaffe produceras av spillning från Jacu-fågeln på en familjeägd egendom i Camocim, Brasilien. Ungefär som Civetten, äter Jacu-fågeln kaffesbär och bajsar ut bönorna osmälta. Fågeln är väldigt skicklig på att bara plocka de mognaste bären, vilket bidrar till slutkvalitén. Arbetare på farmen samlar in bönorna från fågelspillningen, torkar dem och bearbetar dem vidare.
Fågelbajskaffe har en distinkt smakprofil med en fyllig kropp och en behaglig smak med toner av nötter, stjärnanis och honung. Fåglarnas naturliga vegetariska kost i kombination med deras utmärkta födosöksförmåga gör detta kaffe så exklusivt. Detta är också ett mer etiskt val eftersom fåglarna inte är instängda, de får en hälsosam och balanserad kost och farmen är hållbart utformad.
3. Apkaffebönor
Till skillnad från de andra medverkandena på den här listan, involverar apkaffe faktiskt inte bajs. Detta kaffe är gjort med hjälp av rhesus makakapan, hemmavarande i Sydostasien och i det här fallet, specifikt i Chikamagalur i södra Indien.
Apor är ökända för att stjäla grödor och kaffebär är inget undantag. De plundrar rutinmässigt farmer i området och detta ledde till det unika skapandet av detta kaffe. Aporna plockar bara de mognaste och sötaste kaffebären att mumsa på. De tuggar dock bara på dem och spottar sedan ut dem, vilket betyder att allt fruktkött tas bort innan de spottar ut den inre bönan. Djuren tuggar och spottar på egen hand medan lantarbetare samlar ihop de utspottade bönorna för torkning och bearbetning. Apans saliv bryter ner vissa enzym i bönorna och bidrar till den slutliga smaken. Apkaffebönorna har ofta en grå färg snarare än den vanliga gröna och kan till och med ha tandmärken.
Apkaffebönornas smak är fyllig med nästan ingen bitterhet och rundad syra. Kaffet har en mängd olika smaktoner, allt från choklad och vanilj till nötaktigt och citrus.
4. Fladdermuskaffe
Fladdermuskaffe är ett annat djurkaffe som inte involverar faktisk avföring. Detta vilda fladdermuskaffe och produceras vanligtvis på öar, framför allt på Madagaskar och på Coffea Diversa Coffee Garden i Costa Rica.
De vilda fladdermössen har ett speciellt matningsmönster när det kommer till kaffekörsbär. De sliter av skalet, slickar fruktköttet och lämnar kvar kaffebönan på trädet. De delvis uppätna bären reagerar med fladdermussalivet och får torka naturligt på plantan. Sedan plockas, bearbetas och förpackas de bästa bönorna.
Fladdermuskaffe har en unik smak och många säger att smaken håller längre än andra kaffe. Smakprofilen är både blommig och fruktig med delikat syra och en len eftersmak. Det kan dock vara ganska svårt att köpa detta kaffe, eftersom distributionen till största delen är lokal (även om det finns en betydande marknad för det i Japan).
Etiskt Civett-kaffe: är det möjligt?
Kopi Luwak och annat bajskaffe från djur har konsumerats lokalt i många regioner i tusentals år. Allt eftersom tiden gick och nyheterna spreds blev dessa djurkaffe en modefluga som drev enorm nyfikenhet och efterfrågan. Och det är här problemet börjar.
Den ökade populariteten fick bönder att försöka producera mer. Men man kan inte göra det här med djur i naturen som inte går att kontrollera. Så, bönder började föda upp civetter i fångenskap och mata dem med kaffebär så att de kunde skörda de utsöndrade bönorna.
Civetterna förvaras ofta i små mörka burar i trånga utrymmen. Burarna är gjorda av trådnät som kan orsaka skavsår och skador, civetterna har ingen social interaktion med sin egen sort, och de är tvångsmatade kaffesbär och ibland inget annat, inte ens vatten. Dessutom tvingas dessa nattdjur att vara pigga under dagen, vilket är mycket plågsamt för dem.
Till skillnad från djur i djurparker eller helgedomar är dessa stackars varelser praktiskt taget slavar, som tvingas äta och producera så mycket kaffe som möjligt. Istället för att låta dem beta naturligt, tvingas de till en onaturlig kost. Dessutom, eftersom civetterna inte plockar körsbären själva, är kvaliteten på slutprodukten under par.
Om du funderar på att köpa etiskt civetkaffe , finns det verkligen inget sätt att vara säker på. Det finns inga certifieringar som säkerställer att "vilt" kaffe faktiskt är vildt och i de flesta fall kommer kaffet från djur i bur. Många hållbarhetscertifierare som Rainforest Alliance, UTZ, etc vägrar att certifiera Kopi Luwak, främst på grund av de burdjur som hålls under omänskliga förhållanden.
Ska du prova Djurbajskaffe?
Djurbajskaffe är inte för alla. Om du är nyfiken eller gillar att prova konstiga saker är det värt ett försök, men kom ihåg att du måste välja ditt inköp av bönor noggrant. Leta efter de mest etiska alternativen du kan hitta (som apkaffebönor eller elefantbajskaffe) där djuren fått vara i det vilda eller tas om hand på rätt sätt. Djurbajskaffe kanske inte blir din bästa morgonkopp men det är en trevlig liten nyhet att experimentera med och dela med dina vänner.
Om författaren
Nicolas Wolf
Coffee lover and COO of Era of We
Add comment
Mer om kaffelabbet
Anmäl dig och bidra nu